plisskin

.....är en viktig aspekt i limiten och omahan. Att ofta och gärna isolera för att få spela hu mot bordets donk (-ar). Det är också den första boken av John Ajvide Lindqvists tre böcker om vampyrer och odöda i Stockholm, som jag nyligen börjat beta av.

Har analyserat mitt spel i Maj i PT och har ganska kassa limit stats (vilket jag iofs visste om) men tar igen det i omahan. Anmärknningsvärt var att min 1-2 plo var avsevärt bättre än min .50-1. Om jag ska lita på PT så verkar det vara min preflop aggresion factor på den lägre limiten som är den största boven. Det innebär ju att jag bygger potter tidigt och om min hand inte håller så förlorar jag oftare större poltter när jag väl förlorar.
I 1-2 var jag mer timid och såg mer floppar billigt vilket nog är rätt melodi på båda nivåerna. Det verkar som om att .50-1 nivån inte är lika "bully-bar" som den var förut utan att .25-.50 är den enda nivån där bullyfasoner fortfarande fungerar. 
Verkar som om att plo'n har utvecklats och att tidigare skill-level per nivå har gått upp en smula.

Har börjat komma in i nån slags rutin nu efter tre veckors "semester" från basketen.
Vaknar mellan 10-12 och laddar hem nattens NBA match och börjar äta en alldeles för liten frukost och läser DN.
Sätter mig sedan i fåtöljen med laptopen i knät och drar på 5 limit bord och 2-3 PLO bord och glor/lyssnar på matchen.
Lirar egentligen enbart på dagarna nu vilket inte är optimalt, eftersom det enligt myten bara är "proffs" som kör under vanlig arbetstid. Nog är det samma skara lirare man ser varje dag, men vete tusan om alla är så vassa som de "borde".
Ska försöka uppdatera lite oftare, har varit lat om sanningen ska fram. Nej, dom här uttömmande sammanfatts-inläggen är jätteroliga...