Lager eller vaktmästare, du måste ju försörja dig!
..Sa damen på arbetsförnedringen idag till mig. Brrrr, vad kallt. Då är ju 16 bords 0.01-0.02 PLO 8 timmar om dagen att föredra. Men sanningen är att jag kanske vill hitta ett jobb på riktigt, dock något deltid...helst hemma...och aslätt...ehh?
Vafan hände med Per som brukade gå upp 05.30 gymma - 07.00 skotträning - 08.00 frukost - 08.30 till 12.00 lektioner - sen den underbara pausen efter lunch med 10 minuter of pure ensam number two-bliss på toaletten. Helt fri från bekymmer och den enda (ENDA) lediga tiden på hela dagen. Låter det sjukt? Det var det. Men sant som in i vassen.
13.15 mer lektioner - 16.00 träning till18.30 - 19.00 middag, sen obligatorisk studietid med basketlaget i två timmar , sen mer plugg, sen sov vid 22.00.
Första året på College i Florida såg mer eller mindre ut sådär. Då var man dock omedveten om att man kämpade för att 7 år senare få erbjudande om 5000 kr i månaden hos basketlag i Stockholm.
Jag kväser en känsla att censurera mig själv för att jag låter alldeles för bitter och skyller på att det enbart är fakta..dokumentation av läget i basketsverige.
Hur startar man ett spelarfack? Vore en bra lösning att spelare av en viss ålder typ 23+ eller efter ett visst antal år i ligan 3+ ska ha en minimumlön om denne inte nu cuttas från laget (och visst får jag denna ide när det är jag själv det drabbar, men nöden är uppfinningens moder ;)
Nu består ligan av:
1. Bekväma bra spelare som hittat hem och lever "bra" på bollen och bor i hemstad. 10%
2. Unga underbetalda killar som studerar eller som tycker att en lön på ännu ett studiebidrag är kung. 35%
3. Lirare som inte riktigt platsar i Europa och jobbar på sidan om så att basketen blir en hobby mer än yrke. 35%
4. Lirare som får in seven-eleven lön eller lite bättre ev. och inte jobbar (där hamnade jag de tre senaste åren) 20%
(Siffor tagna ur luften och en snabbkalkyl i mitt huvud)
Var finns motivationen för en medelspelare att fortsätta satsa i Sverige då?
Pengar nej? Självförverkligande/Identitet/Basket är kul? Ja, kanske.
De få som platsar i Europa åker till Europa och tjänar mer pengar, dock är dessa för få för att ha 30-40 spelare som kan och vill slåss för ev, landslaguppdrag eller en karriär i Sverige. Vems fel är det då? En ond cirkel?
Jag tror många antingen tvingas sluta för att kunna ha råd med tillvaron och trappar ned, andra är nöjda med medelsatsandet och en trygg roll i ett lag där tillvaron kräver inte särskilt mkt tid eller uppoffringar, och där en ökad träningsdos eller satsande inte riktigt gör ngn skillnad på speltid/lön.
Om allt detta gör att en svensk basketspelare inte utvecklas efter 23-24 ålder så blir ju inte landslaget särskilt mycket bättre jmf med Europatoppen (som Sverige i dagsläget är långt ifrån), vilket i sin tur leder till att sporten hamnar i skymundan av fotbollen, hockeyn, osv. För alla vet att ett folkkärt landslag gör sporten mer attraktiv för folk att titta på och ungdomar att välja istället för just fotboll eller hockey.
I vilket fall när landslaget suger så sviker sponsorer och publik på ligamatcher vilket gör att klubbarna inte tjänar mer pengar att avlöna spelare, som på så sätt ge en extra morot för spelare att satsa då de egentligen lika gärna kunde jobbat varsomhelst för samma eller mer pengar. Nu är moroten för många spelare just att få en plats i ett lag.
Detta är ju inget problem enbart för basketen men eftersom det är min sport så tar jag upp den plus att den är en relativt stor ungdomssport i landet. Basketen snittar knappt 1000 åskådare per match medan speedway nästan har 3000?!
Apropå landslaget så tror jag om det var saftiga bonusar för att representera landslaget så skulle kanske fler vara intresserade (kanske inte ens saftiga men något iallafall, för många kvalificerade spelare tackar nu nej av brist på motivation och tid). För Sverige har ju faktiskt 25-30 spelare som med rätt träningsdos tillsammans kontinuerligt under året, eller iallafall lite oftare än nu, skulle vara bra.
Trots det är min känsla är att landslaget definitivt är på rätt väg. Men när assisterande landslagscoach får 1000 kr om dagen och spelarna ingenting vad jag vet (kan ha fel här, men ganska säker) så förstår jag om folk inte alltid tackar ja.
Nu är det ju så att jag inte vet vad det är som bestämmer hur många sammandragningar landslaget har, så jag sitter ju långt ifrån på all information som behövs för att säga vad som bör göras.
Är svenska basketspelare för snobbiga och bekväma eller är de för lågavlönade för att ha motivation för satsningar mot europa och landslag. Känns som både och. Dock måste man nog börja i bekvämlighets-änden, för när Sverige börjar prestera så kan löner gå upp (se resonemang ovan) och spelare känna att det värt att satsa på att lira i Sverige. Som jag! Och det var ju därför jag skrev hela grejen, muhuhahahaha!
F ö pokern i svenska kronor går väldigt bra, i dollar okej och i euro total stiltje. Kan man inte byta runt dom där?
Vafan hände med Per som brukade gå upp 05.30 gymma - 07.00 skotträning - 08.00 frukost - 08.30 till 12.00 lektioner - sen den underbara pausen efter lunch med 10 minuter of pure ensam number two-bliss på toaletten. Helt fri från bekymmer och den enda (ENDA) lediga tiden på hela dagen. Låter det sjukt? Det var det. Men sant som in i vassen.
13.15 mer lektioner - 16.00 träning till18.30 - 19.00 middag, sen obligatorisk studietid med basketlaget i två timmar , sen mer plugg, sen sov vid 22.00.
Första året på College i Florida såg mer eller mindre ut sådär. Då var man dock omedveten om att man kämpade för att 7 år senare få erbjudande om 5000 kr i månaden hos basketlag i Stockholm.
Jag kväser en känsla att censurera mig själv för att jag låter alldeles för bitter och skyller på att det enbart är fakta..dokumentation av läget i basketsverige.
Hur startar man ett spelarfack? Vore en bra lösning att spelare av en viss ålder typ 23+ eller efter ett visst antal år i ligan 3+ ska ha en minimumlön om denne inte nu cuttas från laget (och visst får jag denna ide när det är jag själv det drabbar, men nöden är uppfinningens moder ;)
Nu består ligan av:
1. Bekväma bra spelare som hittat hem och lever "bra" på bollen och bor i hemstad. 10%
2. Unga underbetalda killar som studerar eller som tycker att en lön på ännu ett studiebidrag är kung. 35%
3. Lirare som inte riktigt platsar i Europa och jobbar på sidan om så att basketen blir en hobby mer än yrke. 35%
4. Lirare som får in seven-eleven lön eller lite bättre ev. och inte jobbar (där hamnade jag de tre senaste åren) 20%
(Siffor tagna ur luften och en snabbkalkyl i mitt huvud)
Var finns motivationen för en medelspelare att fortsätta satsa i Sverige då?
Pengar nej? Självförverkligande/Identitet/Basket är kul? Ja, kanske.
De få som platsar i Europa åker till Europa och tjänar mer pengar, dock är dessa för få för att ha 30-40 spelare som kan och vill slåss för ev, landslaguppdrag eller en karriär i Sverige. Vems fel är det då? En ond cirkel?
Jag tror många antingen tvingas sluta för att kunna ha råd med tillvaron och trappar ned, andra är nöjda med medelsatsandet och en trygg roll i ett lag där tillvaron kräver inte särskilt mkt tid eller uppoffringar, och där en ökad träningsdos eller satsande inte riktigt gör ngn skillnad på speltid/lön.
Om allt detta gör att en svensk basketspelare inte utvecklas efter 23-24 ålder så blir ju inte landslaget särskilt mycket bättre jmf med Europatoppen (som Sverige i dagsläget är långt ifrån), vilket i sin tur leder till att sporten hamnar i skymundan av fotbollen, hockeyn, osv. För alla vet att ett folkkärt landslag gör sporten mer attraktiv för folk att titta på och ungdomar att välja istället för just fotboll eller hockey.
I vilket fall när landslaget suger så sviker sponsorer och publik på ligamatcher vilket gör att klubbarna inte tjänar mer pengar att avlöna spelare, som på så sätt ge en extra morot för spelare att satsa då de egentligen lika gärna kunde jobbat varsomhelst för samma eller mer pengar. Nu är moroten för många spelare just att få en plats i ett lag.
Detta är ju inget problem enbart för basketen men eftersom det är min sport så tar jag upp den plus att den är en relativt stor ungdomssport i landet. Basketen snittar knappt 1000 åskådare per match medan speedway nästan har 3000?!
Apropå landslaget så tror jag om det var saftiga bonusar för att representera landslaget så skulle kanske fler vara intresserade (kanske inte ens saftiga men något iallafall, för många kvalificerade spelare tackar nu nej av brist på motivation och tid). För Sverige har ju faktiskt 25-30 spelare som med rätt träningsdos tillsammans kontinuerligt under året, eller iallafall lite oftare än nu, skulle vara bra.
Trots det är min känsla är att landslaget definitivt är på rätt väg. Men när assisterande landslagscoach får 1000 kr om dagen och spelarna ingenting vad jag vet (kan ha fel här, men ganska säker) så förstår jag om folk inte alltid tackar ja.
Nu är det ju så att jag inte vet vad det är som bestämmer hur många sammandragningar landslaget har, så jag sitter ju långt ifrån på all information som behövs för att säga vad som bör göras.
Är svenska basketspelare för snobbiga och bekväma eller är de för lågavlönade för att ha motivation för satsningar mot europa och landslag. Känns som både och. Dock måste man nog börja i bekvämlighets-änden, för när Sverige börjar prestera så kan löner gå upp (se resonemang ovan) och spelare känna att det värt att satsa på att lira i Sverige. Som jag! Och det var ju därför jag skrev hela grejen, muhuhahahaha!
F ö pokern i svenska kronor går väldigt bra, i dollar okej och i euro total stiltje. Kan man inte byta runt dom där?
Kommentarer
Trackback
