plisskin

Kände lättare bröstsmärtor i söndags morse (och har haft från och till under ngn månad) och kände mig tvungen att iallafall kolla om man kunde kolla upp det relativt fort, då vi tränar ganska mkt och hjärtnoja inte är att leka med. Ringde tränare Peter som reagerade med att skicka upp mig till akuten vilket var skönt.

Hamnar i barnrum 07 vid undersökningen vilket sjukt nog var ganska lugnande med bl a Nalle Puh på väggen, robotar i en leklåda och mumin serietidningar till min förtjusning (har snusmumriken tatuerad på bröstet). Det enda lite osköna var att britsen (mer gangsta med brits än bädd) var ca 160 centimeter och att det var tämligen obekväma 2 timmar man låg där och blev klämd, klistrad, masserad, lyssnad på....(Och raggad på av manlig läkare?) Inte bara hypokondrisk utan även paranoid hybrisk.

Hursomhelst så var det uteslutande lugnande besked och den tredje doktorn som kom in sa att jag med stor sannolikhet skulle få åka hem alldeles snart. Klockan var då 15.10 och jag hade varit där i två timmar.
50 minuter senare glider han tillbaka och sa att hans uberläkare ville hålla kvar mig för observation över natten. Tilt!
Förklaringen var att just pga att jag var basketspelare så tog dom inga risker dvs om jag inte spelat så skulle jag fått åka hem! Trots att detta egentligen var bra så gjorde det mig såklart ännu mer stressad.

Klockan var nu 16.05 och jag var uttråkad mega. Frågar om man kunde köpa ngn bok i kiosken jag vet dom har i stora entren. Men icke, den stängde kl 16.00 givetvis.
Blev flyttad till Akuten Observation (AO'n) som var ett större rum med fyra andra patienter förutom jag själv och jag var med god marginal fyrtio år yngst förutom den finlands-svenske gubben bredvid mig som var kanske 50 år gammal. Sängarna skiljdes åt med mystiska, fula oranga skynken.
Jag lyckades få en 18 tummar TV framrullad halvägs fram till sängen men var tvungen att samsas med svenskfinnen. Synd för honom att jag norpade fjärrkontrollen....
Så en kvart av "Surf Patrol" blandades med Vinnare plus på tv4 och sen när början på skitrullen Hidalgo drog igång så hörde jag att hans skynke sakta drogs för.
Mission accomplished!
Oetiskt på en akutmottagning? Kanske, men ändå så värt att dra fram tvn de där extra två decimeterna och vinkla in den perfekt för min bädd!

Sen kom geniala "Kenny och vänner" med gästen Izabella Scorupco som jag tycker borde laddas hem om ni inte sett. Riktigt bra,,med reservation för viss tristess hos mig som gjorde det mesta 102 ggr roligare än det egentligen var.
Plötsligt hör jag ordet "raise" från ena hörnet av rummet och listar ut efter en stund att far och besökande son sitter och kör heads up texas. Får även reda på att det är om äran det spelas så jag kväver ett infall (kvävs dom?) att tassa dit och lira. Men det hade varit sjukt underhållande (no pun intended) att köra på riktigt då vi hade långtids-EKG kopplade till oss, med pulsen fullt synlig i en monitor på väggen.
Jag hade redan en taktik i huvudet, nämligen att nypa mig själv stenhårt när jag satsade med bra så att pulsen skulle stiga avsevärt och han syna ner mig och samtidigt sig själv i fördärvet muhuhuhaaa. Men hade säkert inte varit det bästa ändå att dra igång hasardspel på Akuten Observation..

Tröttnade snart på TV'n och tänkte sova klockan var ju ändå......22.00 jaha vad göra nu? Jag behövde inte vänta länge innan lösningen otroligt nog kom i form av en sköterska som kom in med ett "sömnhjälpspiller".
Det var tydligen läskigt för många att sova på sjukhus så dom brukade erbjuda såna här. Sweet! Jag nafsade kvickt i mig pillret.

Läste sedan 45 minuter "De Utvalda" av David Eddings vars tidigare böcker jag brukade läsa när jag var yngre. Märkte snart att boken sög och säkert var nåt slags försök att tjäna lite på gamla meriter, ungefär då började pillret verka och jag somnade....tills jag vaknade klarvaken klockan 03.02!
Då hade ngn klagande kvinna kommit in som nu snarkade i kör med tre andra med sann rosenklass på snarkerandet!. Det var otrolig akustik i salen och jag njöt inte så mkt. Det sjuka var att jag kände mig pigg som fan. Jag hade en halväten nattmacka på bordet bredvid som jag åt lite av och sen la mig ner o försökte somna om....o vips så var klockan 10.00! Dessa sömnpiller worked in mysterious ways.

Satt sen on my ass och fick massa mat tills klockan 15 ungefär då jag fick göra ultraljudet. Det sista testet. det visade sig vara det oskönaste jag någonsin gjort i hela mitt liv, vilket var underligt då jag gjorde ett för fem år sen och inte minns några obehag alls.
Kort beskrivet så låg jag på vänster sida och var spänd i hela kroppen för att sättet jag låg på gjorde att kroppen ville ramla av britsen ner i hennes knä. Det ville inte jag. Det var askallt i rummet och jag var genomsvettig.
Vänster arm skulle ligga bakåt invikt under huvudet så att man spärrar upp revbenen för undersökningen. Den somnade domnade direkt och sved och var kall. Det var mycket synd om mig här.

Sist av allt så tryckte hon in ultraljuds-staven med kallt geggsmet mellan revbenen som pga av min sällsynt smala kropp blev som nån slags tortyr där revbenen gneds och smärtade och jag hade halv panik eftersom det kändes som hon skulle spjärna hjärtat till slut med allt sitt grävande och till sist triumferande hålla upp det som i Indiana Jones och de fördömdas tempel. "Vi fann det!!"
Det jag bäst kan jämföra det med är några av de jävligare yogapassen jag gjorde när det begav sig (ca 8 år sen sist) förutom att det här var längre och inte skönt efteråt.
Kom ut 16.00 dan efter frisk som en nötkärna men missade flyget till skåne och då vår match i helsingborg som grabbarna nu leder med 11 poäng med 5 minuter kvar, jobba!

Slutligen bör det sägas att Beck-filmerna borde förstöras och aldrig mer ses av nån. Fyfan vad det är dåligt. Som massproducerad tuggummitechno. Förutsägbart så in i skandinavien - Den trötta skildringen av Pappa Beck och Dotter Beck, tonlägena, pannrynkandet, suckarna, att alla är så luttrade och bittra. Vad är underhållningen i det?

Vilken realism! *med Toivo Pawlos röst*